Vätes historia

Vätes historia är lång. Man vet att redan under stenåldern 4-5000 f.Kr. fanns boplatser utmed en tidigare havsvik, vars strand sammanfaller med vägen Gräne-Mölner. Boplatser vid Mölner har undersökts och anses även ha bidragit till den första jordbruksutvecklingen under stenåldern på Gotland.

Från bronsåldern 1800 f.Kr – 500 e.Kr finns en skeppssättning vid Gräne, en vid ett gravfält vid Hassle och en vid Sorby. I Sorbys närhet vid Smide har ett storartat offerfynd med vapen och smycken gjorts 1958.

Från järnåldern 500 e.kr – 1000 e.kr finns många fornlämningar i socknen. Åtskilliga husgrunder finns kvar i ängsmarker vid Gullarve, Hassle, Fonnsänget, Isome, Haltarve, Kakuse och Tune. Två fornborgar för försvar av socknen finns i Binge skog och vid kyrkan. Flera husgrunder togs bort när ängsmarker gjordes om till åkrar vid skiftet vid 1800-talets slut. Det har troligen funnits gårdar under järnåldern i Väte i stort sett på alla nuvarnade gårdsnamns marker. Man antar att bygden etablerades och att gårdsnamnen som finns idag troligen blev till under den här tiden

Från vikingatiden 700-1000 e Kr är fyra silverskatter funna, vid Gullarve, Botarve och två vid Tune. Mindre fynd med 2-40 arabiska mynt samt silverbyglar och andra vikingatida smycken är funna på 15-16 ställen. Under den här tiden kunde man ta sig med båt västerut till Paviken och österut till Gothemskusten.

Under medeltiden 1000-1500 fortsätter väteborna att driva jordbruk på de gamla gårdarna. Gårdsnamnen i Väte härstammar från järnåldern men somliga har förnyats med kristna namn. Med den medeltida kyrkan mitt i bygden har man anammat kristendomen. Med församlingen blev också socknen etablerad och ett begrepp. Väteborna levererade mat och varor till hansastaden Visby och deltog på så sätt i den internationella handeln som stort dominerade hela Gotland under medeltidens första hälft och bidrog till välstånd vilket kan utläsas i öns hundra kyrkor. Från 1200-talets slut började en nedgång med konflikt mellan utländska Visby och den gotländska landsbygden. Vid 1300-talets mitt härjade digerdöden liksom Valdemar Atterdag som ockuperade ön. Troligen kämpade Mästerbybor och Vätebor mot danskarna, när de passerade Mästerby. Det finns rykten om massgravar på båda kyrkogårdarna. Från 1400-talets mitt fortsatte de dystra tiderna när Erik av Pommern, tidigare kung över Sverige, Danmark och Norge, kom till Visby och började bygga Visborgs slott. Alla gotländska bönder fick 1000 % skattehöjning och blev ålagda att göra dagsverken vid piratkungens anläggningar. Från 1500-talet tillhör Gotland Danmark och skattetyngden är betydlig. Från nu finns listor på vätegårdarnas skatteplikt. Slottsägarna och Sören Norrby har efterlämnat skatteböcker över sin beskattning av samtliga socknars gårdar.

Under 1600-talet var beskattningen av gårdarnas avkastning så svår att många gårdar inte kunde betala sina skatter utan gårdarna tillföll staten och blev kronohemman. Vid 1645 års Brömsebroseger över danskarna tillföll Gotland Sverige. Villkoren för fattiga landsbygder långt från huvudstäderna blev inte bättre. Svenska staten gjorde en gårdsinventering av samtliga gotländska gårdar för bättre skattekontroll. Inventeringen kallas ”gårdsrevision”. 1600-talet står som det århundrade med stor fattigdom, sjukdom och elände. Kyrkan meddelade vid 1600-talets slut att femtiotalet vätebor hade dött av svält och hunger.

1700-talet började med ny skatteinventering av gårdarna. Nu gjorde även lantmätare kartor för första gången över böndernas ägor av åkrar, ängen och skogsmarker. Så småningom började tiderna bli något bättre. Under 1700-talet kunde de flesta gårdsägare lösa in sina ”kronohemman” och de blev själva ägare till sina skattehemman. Kalkbränningen utvecklades ordentligt på Gotland, varvid det blev virkesbrist. Staten bjöd på skattereducering om gårdsägarna byggde stenbyggnader till både bostäder och ekonomibyggnader. Det fanns landshövdingar som ivarde för bättre vägar, bättre grödor och utdikningar av myrmarker.

Det var under 1800-talet som jordbruket skulle utvecklas och förbättras så mycket att man kan tala om en revolution. Förändringarna innebar förbättring av markberedning, grödor, avel samt redskap och inföll tillsammans med laga skifte vid början av 1800-talets slut. Kanalgrävningar gjorde myrarna till betesmarker. Vägar och kommunikationer förbättrades.

Tillsammans med 1900-talets mekanisering av jordbruket har utvecklingen sedan rusat på. Det var ändå svåra tider ibland vilket emigrationen till Amerika från 1880-talet till 1920- talet har visat. Då utvandrade från Väte 108 personer. 1920 fanns det som mest människor i Väte, nämligen 612 personer. Fram till 1950-talet var ännu jordbruket huvudnäringen för de flesta sockenbor. Det fanns då femtio gårdar och småställen. Vid 1900-talets slut var gårdarnas antal reducerade till 20. 1900-1960 fanns många yrken representerade på landsbygden från byggare, murare, kvarnare, skräddare, skomakare, livsmedelshandlare, barnmorska, lärare, lärarinna mm.